-

Från början hade jag som mål och dröm att hitta min perfekta familj i CA delen av USA (Californien). Jag har under hela mitt liv velat uppleva USA och att just få uppleva och se den sidan av landet har varit en stor dröm för mig sen långt tillbaka. Det jag hoppades på mest var att hitta en familj där, som jag kunde flytta till i Augusti/Semptember som bestod utav ett eller två barn i åldrarna mellan tre till åtta. The perfect match för mig hade alltså varit en trevlig och bra familj med två barn i åldrarna 3,5 och 6 som bott på västkusten nära till allt som är värt att se. Men som med mycket annat i livet, har jag inte haft världens tur i att hitta just detta. Det är svårt att få exakt det man vill ha, så har gett upp den tanken lite nu och börjat tänka i andra banor.

Jag har för tillfället fått sju stycken familjer som kontaktat mig och ingen är gladare än jag för detta, såklart, är verkligen super tacksam. Men tyvärr har jag haft otur i turen, så att säga. 

Den första familjen som kontaktade mig bodde i PA (Doylestown, Pennsylvania), Direkt efter familjen kontaktat mig hade jag min första engelska intervju med familjens mamma. Jag fick snabbt en känsla av stress och extremt mycket ansvar och bilkörande. Hon pratade om hur dåliga hennes senaste au pairer varit och gav inte mig nån känsla alls av vänlighet eller ömsidighet. Kände direkt att hon var för ytlig för mig. 

Tiden gick och vår kontakt rann ut i sanden, och dagarna gick utan någon kontakt alls ifrån nya familjer. Efter ungefär två till tre veckor när jag och kompisen Ida satt vid havet, fick jag ett nytt mail där det stod att jag blivit kontaktad av en ny familj.

Denna gången var det en familj som kontaktade mig ifrån NY (West Islip, New York). Vi hade först det ganska svårt med att få ihop en tid att snacka men efter några dagar löste det sig och vi hade vår första intervju. Barnen i denna familjen var tio och tolv vilket jag direkt kände ''njaaa'' till. Mitt mål var ju att hitta yngre barn, då jag jobbat mycket med små barn och älskat det, kändes det inte riktigt rätt att ta hand om så ''gamla'' barn. 

Mamman i denna familjen var väldigt lätt att prata med och jag gillade verkligen henne så himla mycket. Intervjun gick bra och vi pratade om väldigt mycket olika saker. Vi fortsatte hålla kontakten och då fick jag mitt tredje mail.

Denna gången började hjärtat slå i hundranittio när jag öppnade mailet och såg att familjen var ifrån Belmont, CA. Familjen bestod av tre stycken barn på åldrarna sex, åtta och tio och vi hade vår första intervju. Intervjun gick superbra och det kändes verkligen rätt. En stund efter intervjun mailade jag och frågade lite mer detaljerade frågor, som t.ex va de tycker om tatueringar, piercings, homosexuella (då min kusin är gay var det viktigt för mig att veta att det inte var några problem för honom att komma och hälsa på), jag frågade hur mitt jobbschema skulle se ut, och avslutade mailet med att fråga när de ville jag skulle komma. Fick svar nästan direkt och såg att de inte skulle ha en au pair förens i början av december, och det var där det krockade. I min vision skulle jag åka så snart som möjligt, inte vänta i flera månader till... .Såja, jag mailade tillbaka och skrev som det var att jag ville åka tidigare och hon tackade för vårt samtal och gav mig ett lycka till med att hitta min perfect match. 

Mitt fjärde och femte mail var ifrån Narberth PA och Armonk NY. Dessa mailen hade hamnat i min skräppost och jag såg inte dessa förens dagen efter då jag mailade tillbaka och frågade om intervju. Båda familjerna svarade ganska snabbt med att de redan hade matchat med en annan au pair så dessa hade jag inte ens någon intervju med.

Min sjätte familj kontaktade mig när jag satt i frisörstolen och skulle klippa mig. Familjen var ifrån Staten island NY och där var det också lite likadant, vi bestämde en tid att prata men mamman slutade svara på mina mail och sket i vår intervju rent ut sagt. Dagarna gick och jag mailade minst tre gånger utan svar. Sen ringde dom mig på mobilen när jag var iväg med kompisar och just då kunde jag inte svara utan mailade istället tillbaka för att sätta upp intervjutid. Då skrev dom tillbaka att de valt att ta en au pair direkt ifrån USA då de ville ha någon på kort versel. Okej tänkte jag och gick och la mig för att sova. 

Nästa dag vaknade jag upp och såg att jag fått ett nytt mail ifrån AuPairCare (företaget jag åker och genomför detta med). Denna gången var det en familj ifrån York PA. Nu hade jag släppt alla tankar kring att bo i CA och tänkte istället mestadels på hur familjen känns och ser ut med barnen osv. Denna familjen hade aldrig haft någon au pair tidigare och det kändes ändå ganska bra. Då har man kanske inte samma ribba att nå över tänkte jag, en stor lättnad. Vi hade vår första intervju och i bakrunden var deras fem åriga flicka och tramsade medans den andra sov, super rolig tjej tyckte jag. Hon var pratglad och vi pratade lite om hennes favoritfilmer och jag kände verkligen att jag skulle kunna tänka mig att ta hand om denna söta och roliga tjejen. Denna familjen hade två döttrar, en på tre år och en på fem och det kändes verkligen perfekt. Vi frågade varandra frågor och alla svaren jag fick var perfekta, gällande både hur jag skulle bo, bil, tillgångar, schema, hobbys och jag kände att denna familjen vill jag bo hos.

Dagarna gick, tror det var två stycken, tills jag bestämde mig för att höra av mig till denna familjen igen och fråga om de ville prata mer eller va hon kände. Fick inte något svar på en hel dag och hade då min andra intervju med familjen ifrån West Islip, NY med barnen på tio och tolv år. Denna familjen kändes bra med självaste föräldrarna, men jag tänkte att jag det borde kännas bättre med barnen, jag vill liksom ha yngre, det tycker jag ju är roligast. Just då kändes det som familjen ifrån York, PA gillade mig och kanske skulle vilja matcha med mig vilket resulterade till att jag bara hade dom i bakhuvudet. 

Dagen efter intervjun med familjen ifrån West Islip, NY hörde dom av sig på messenger och skrev:

Hi Emelie, We really enjoyed talking with you and we would like you to join our family. Would you like to match with us?

Fick en klump i magen av detta meddelandet. Visste inte vad jag skulle svara, vad jag ville, vad jag kände eller tyckte. Jag började tänka för mig själv. ''Mamman är verkligen så himla trevlig, men samtidigt är barnen ganska gamla, jag har knappt ingen efarenhet av äldre barn, sonen är tolv, jag vill helst inte bo i New York, fan, vad ska jag göra, jag minns knappt inte hur mitt schema skulle se ut, jag minns ingenting, jag vet inte, fan, äsch jag kör på familjen jag vill ha mer med yngre barn, vi tar en chansning.''

Och efter några minuter svarade jag tillbaka:

I really enjoyed talking with you too. I’ve talked with another family with younger kids and I think I would be better with kids who is younger, But I really liked you, I hope you find another great match! ❤

 

Hon tackade och önskade mig lycka till, medans det dök upp ett annat mail i min inkorg vilket gjorde mig nervös. Nu hade den andra familjen med de två tjejerna, min sista chans, äntligen svarat...:

 

I’m sorry for the delay in my response. We really enjoyed getting to know you during the interview process but we have decided to match with someone with a little more childcare experience and driving time. 

I wish you the best of luck in your AuPair journey! 

 

och jag tänkte bara fuck i helvetes jävlar fanskap, där rök min sista chans.Tårarna började komma upp och det kändes helt hopplöst. Eller det känns helt hopplöst. Detta hände igår och jag försöker nu driva mig själv till att fortsätta kämpa och vara positiv, men det är svårt när det nu börjar närma sig september och sista matchningsdatumet för att kunna åka denna månaden var igår.

 

Nu är siktet inställt på att försöka matcha med en bra familj innan den nioende september för att sedan kunna bege mig från Sverige den femte oktober. Vi får alla hålla våra tummar för att detta blir bättre än bäst och visar sig bli bättre än jag förväntat mig.